Huvudsaken är att man vågar försöka, del 2

​

Installation, 2012.

”Även mer bildade personer, som präster som kom på besök, överraskades av vad de såg den unge mannen göra. Vad han gjorde var för många ofattbart och på gränsen till det mystiska.”

​

”Det var något ovanligt när en bonde i skärgården intresserade sig för omvärlden. Men det gjorde Lars. Av papper gjorde han till exempel en gång en jordglob som han fogade samman i remsor. På den skrev han in de länder och världsdelar som han kom ihåg från kartböcker. Så ägde han också hela tolv böcker, som han hade skaffat för att stilla sin nyfikenhet på omvärlden.”

​

”Vid potatisplockningen användes samma belöningsmetod som vid grisjakten. Även potatisplockningen skulle ske med fest. I änden av fåran placerades en dunk sprit. Den som kom fram först fick ta sig en sup. Självfallet blev det väldigt bråttom att komma fram till dunken. Mycket potatis blev kvar i fårorna. Men roligt hade man.”

​

”Han var en skärkarl som med yxa högg sig fram i den urskogsliknande vegetationen. Kudoxen kallades han.”

​

”Mitt i en lektion sa hon att jag inte behövde fortsätta skolan utan jag fick sluta mitt i terminen. För jag tror Hildegard kan mer än vad jag kan, sa hon. Det var flera gånger som jag hade tagit reda på saker och ting.”

​

”För länge sedan bodde det en man vid namn Ante på denna ö. Han kallades ibland “Galen Ante”, kanske för att han trodde sig kunna slå en tross runt ön och bogsera den till Gräskö.”

​

”Jag var den förste som skaffade motorbåt. De andra hade bara segelbåtar. Jag hade väl äventyrsfarten i mig. Vi köpte motorsparkar som gick på gummihjul. Ja, man vart uppfinningsrik. Då var tullen efter oss, de sprang förstår du, men vi hann undan.”

​

​

​

En installation som  grundar sig i mina tankar om hur vår kreativitet och uppfinningsförmåga har förändrats över tid, att vi bakåt i tiden hade en friare syn på skapandet. Om man var i behov av ett föremål, en maskin eller kanske ett verktyg tillverkade man det efter egna behov och av sådant man redan hade. Hur man tillverkade det och hur det såg ut spelade inte så stor roll. Nu för tiden åker vi direkt till affären och köper det vi behöver eller om vi mot förmodan tillverkar det själva måste det ske efter konstens alla regler och dessutom se respektabelt ut. 

 

Genom att själv tillverka betydelselösa föremål och ge dem en gåtfull funktion försöker jag närma mig detta. Det prestigelösa skapandet växer upp ur jorden och skapar en egen värld av vackert hemmabygge. 

​

Men, det handlar inte bara om föremål utan också om att skapa sin egen värld och forma sitt eget liv utifrån de förutsättningar man har. Bland gamla skärgårdsberättelser finner jag min inspiration och min geist. Små sällsamma historier om hur de bofasta ute i skärgården lyckades göra vad de kunde av det lilla de hade, och dessutom med en rejäl dos av humor.

​

Andra har skrivit:

​

Galleri Flach

http://galleriflach.com/doden-som-sover/

​

Frans Josef Petersson, Kunstkritikk

http://www.kunstkritikk.se/kritikk/drommen-och-dess-icke-uppfyllande/?d=se

​

​

​

English

​

An installation that is based on my thoughts about how our creativity and inventiveness have changed over time, that we had a freer view of creation in the past. If you were in need of an object, a machine or perhaps a tool, you made it ourself according to your own needs and with things you already had. How to make it and how it looked didn’t matter so much. Nowadays, we go straight to the store and buy what we need, or if we manufacture it ourselves, it must be done according to all rules and also look respectable.

​

By making meaningless objects and give them a mysterious function, I try to approach this. The prestige-less creation grows out of the earth and creates a very own world of beautiful homemade objects.

​

But it's not just about objects but also about creating your own world and shaping your own life based on the conditions that you have. I find my spark and inspiration in old archipelago stories. These are small and peculiar stories about the locals in the archipelago and how they managed to do what they could of the little they had, and also with a huge amount of humor.

​

Others have written:

​

Gallery Flach (Swedish)

http://galleriflach.com/doden-som-sover/

​

Frans Josef Petersson, Kunstkritikk (Swedish)

http://www.kunstkritikk.se/kritikk/drommen-och-dess-icke-uppfyllande/?d=se